Jubileum 30 år

VISBY MISSIONSKYRKA 30 år maj 2019

Det är i år, 2019, redan 30 år sedan Visby Missions-församling hade glädjen att inviga sin nya kyrka, Missions-kyrkan. Styrelsen vill här ge en liten återblick, dels några fakta om besluten som ledde fram till bygget och dess utformning, men även lite om vad som hänt under de 30 år vi haft vår kyrka.

Redan under senare delen av 70 -talet väcktes frågan om hur församlingen bäst skulle handla för att få ända-målsenliga lokaler. Både Helgeandskyrkan och SMU-gården behövde göras iordning, Små reparationer hade gjorts, men p g a att isoleringen var otidsenlig var driften dyr och risk fanns för att rörledningar skulle brista och fönstren i kyrkans södervägg var starkt medtagna av sol och vind. Vid årsmötet i januari 1976 valdes en fastighets/¬lokalkommitté, som började arbeta förutsättningslöst med frågan. De alternativ som så småningom framlades för församlingen var att reparera och bygga om och till Helge¬andskyrkan och SMU-gården eller flytta ut till lämplig plats utanför muren. Vid två provval under 1980 fick ingetdera alternativ de 2/3:e dels majoritet som krävdes. I årsberättelsen för 1981 finns angivet att byggnadsfrågan varit aktuell hela året och hade behandlats sex gånger i styrelsen och fyra gånger vid församlingsmöte. Detta år diskuterades byggnadsfrågan även med Inre Missionens sekreterare och distriktsföreståndaren vid en träff den 11 mars 1981. Byggnadskommittén arbetade med frågan och församlingen informerades fortlöpande. Den fram¬ställning om förvärv av del av Kv. Fiskmåsen 5, (gamla slakteritomten vid Kung Magnus väg), eller annan lämplig tomtmark, som hade gjorts långt tidigare till Gotlands kommun, hade ej givit något konkret resultat. Under 1982 tillskrevs ledamöter i kommunstyrelse och byggnads-nämnd för att påverka en öppning i tomtfrågan. Den 14 mars fattades vid ett extra församlingsmöte ett princip-beslut att bygga ny kyrka utanför ringmuren. Flera tomt-förslag förekom i kontakterna med kommunen.

Åren gick och det hände ej så mycket beträffande bygg-frågan. I årsberättelsen för 1985 skrevs att inte heller detta år fick byggfrågan sin lösning, Dock hade tillfälle givits till sammanträffande med representanter för Gotlands kommun, där vi hade erbjudits tomten Gamla depåträdgården vid Tjelvarvägen. Problemet var att Smyrnaförsamlingen hade ansökt om denna tomt, men nu fick Missionsförsamlingen erbjudandet om att köpa den. Byggnadskommittén fick av årsmötet mandat att samtala med Smyrnaförsamlingen och denna träff hölls i Lilla salen den 12 februari 1986. Det var med spänning vi satte oss vid bordet för överläggningar/samtal. Deras represen-tanter hade tidigare under kvällen samlats och hade sin mening klar i frågan. Samtalet omramades av bön för alla insåg det viktiga avgörande som skulle ske. Sedan fakta lagts fram framförde vännerna från Smyrna sin åsikt ”Vi avstår från alla anspråk på tomten vid Tjelvarvägen och tycker att ni ska köpa den”. Som en motprestation önskade de att Missionsförsamlingen i kontakterna med Gotlands kommun stödde deras ursprungliga önskemål om tomt,
d v s den plats där de sedan fick bygga. Detta var lätt att lova.

Efter beredning i byggnadskommitté och styrelse beslutade församlingen att ställa sig positiv till att köpa tomten Gamla depåträdgården vid Tjelvarvägen. Önske-målet om del av kv. Fiskmåsen skulle ställas som alternativ nr två i avvaktan på slutligt beslut. Tomtpris m.m. skulle klargöras inför beslut om ev. köp och kyrk-byggnation på tomten. Den 1 juni 1986 hölls det försam-lingsmöte som mynnade ut i beslut om att köpa ovan angiven tomt och att där bygga församlingens nya kyrka. I samband med att be¬slutet var taget hölls en bönestund där flera bad om Guds välsignelse över församlingen och den nya kyrkan.

Arbetet med den nya kyrkan sattes omedelbart igång. Byggnads¬kommittén fortsatte kontakterna med Gotlands kommun om tomtköpet och formalia kring detta, bl.a. skulle området stads¬planeläggas, vilket kom att ta tid. Det gjordes en tidsplan för byggnationen. Bl.a. skulle sommar och förhöst användas till att olika grupper i församling och SMU skulle komma in med sina förslag och önskemål om lokaler, utformning m.m. Familjelägret på Snäckan i augusti 1986 blev ett forum för denna del av planeringen. Ett förslag/önskemål som stod klart var att kyrkan skulle vara ”ljus och luftig".

För att ge grannarna till kyrktomten möjlighet att bli informerade i förväg besökte ordf. i byggnadskommittén och församlingens ordf. berörda. Ingen var negativ men någon framförde olika synpunkter.

Under hösten planerades på olika sätt för bygget. För att få några alternativ att ta ställning till, utöver det förslag till byggnation som byggnadskommittén arbetade med själva begärdes förslag in från tre olika arkitekter. Mot en blyg-sam summa skulle de lämna förslag på utformning, kostnadsberäkning m.m. Efter viss tidsför¬skjutning hade förslagen inkommit. Åkerblads Arkitektkontor AB i Stockholm, arkitekt SAR Lars Malmo, hade lämnat ett förslag som efter komplettering ansågs som det mest intressanta.
Sammanträdena blev många. Ärendena skulle först be-hand¬las i byggnadskommittén och därefter, via styrelsen, till församlings¬mötet för att bli gällande beslut. Hela tiden informerades försam¬lingen om hur arbetet fortskred på de olika områdena, Dels skulle utformningen göras så att så många som möjligt kunde känna sig delaktiga, dels skulle ekonomin klara de beslut som fattades. Målsättningen var att upphandlingen av dels arkitekttjänster samt bygget som sådant skulle göras på ett bra sätt. Olika åsikter kom fram, men kunde i de flesta fall jämkas samman. Dock blev det stopp då många ville bygga prefabricerat och därmed få ner kostnaderna bl.a., medan andra ville ha en arkitekt¬ritad och plats¬byggd kyrka. Lösningen kom när byggnads¬kommitten och Lars Malmo ungefär samtidigt föreslog att exempelvis Nordiska Trähus bygger den kyrka Malmo ritat. En kompromiss som accepterades.

En annan fråga var att få fram vad våra fastigheter vid Helgeands¬plan skulle kunna användas till.
Församlingen menade att bäst vore bostäder och uppgiften blev att utreda om sådan byggnation var möjlig. Här köpte vi ett förslag av arkitekt Birger Andersson som skissade och därmed kunde vi få ett förhandsbesked från myndig¬heterna angående byggnation som vi önskade. Svaret blev ja och det blev sedan en del av underlaget inför kommande beslut om försäljning.
Under projekteringstiden anmäldes intresse från S:t Lukas¬stiftelsen om att få hyra lokaler i kyrkobyggnaden, vilket sågs positivt. Därifrån deltog man i planeringen och kunde därmed få sina lokaler "skräddarsydda".
Även andra intressenter fanns, bl.a. Ria-byrån, men någon formell framställning kom ej.

Församlingen hade tidigare fattat beslut om att sälja Martebo Missionshus. Köpet gjordes upp i november 1986 och de nya ägarna övertog ansvaret för det åläggande vi fått av Gotlands kommun beträffande avloppsfrågan. Församlingen hade därmed en fastighet mindre att ansvara för. Hela vintern och våren 1987 "stöttes och blöttes" byggfrågan. Inte förrän den 28 juni kunde ett formellt beslut fattas om att anta arkitektförslaget från Lars Malmo och i november samma år beslutades om upphandling av kyrka och ungdomsgård från Nordiska Trähus enligt de ritningar som Malmo gjort. Representanter från församlingen var med när arkitekten och Nordiska Trähus sammanträffade i Stockholm och riktlinjer för trepartssamarbetet gjordes upp. Avtalet skrevs den 17 december 1987. Den 27 december 1987 beslutades om försäljning av församlingens fastigheter vid Norra Kyrkogatan. Köpare var byggmästare Jan Eriksson och köpesumman 1,7 milj. Tillträde skulle ske 8 månader efter bygglovet för kyrkbygget, dock tidigast 1 jan 1989. Vid samma tillfälle informerades att stadsplanen var klar och förhoppningsvis skulle byggnadslovshandlingarna lämnas in under januari 1988.

Vid årsmötet 1988 informerades i årsberättelsen att kyrko¬byggnads¬frågan kommit långt och att styrelsen under 1987 haft 22 protokollförda sammanträden. De grupper som skulle arbeta med olika delar av utform-ningen av bygget valdes formellt på årsmötet och kunde påbörja eller fortsätta med sitt arbete. Många fick på detta sätt delta i planeringen och komma med förslag. Fortfarande var det byggnadskommittén/styrelsen, som svarade för arbetet inför församlingen.

Hela tiden som projekteringen för kyrkbygget pågick diskuterades insamlingsvägar, dels inom försanflingen, dels genom bidrag från olika håll. De målsättningar på insamlingar som ställts upp hade i stort hållit och anordnandet av loppmarknad varje sommar sen 1987 hade bidragit till detta. Ett ekonomiutskott under styrelsen hade föreslagit olika insamlingssätt dels att via offer vid guds¬tjänster, dels att underlätta för medlemmar att låna ut eller ge pengar enskilt.

Våren 1988 fick församlingen tillträde till den nya kyrk-tomten. Där fanns flera byggnader, som skulle rivas och genom frivilligt arbete kunde vi ta tillvara och sälja material så att den sista delen av rivningen och mark-beredningen kunde göras utan kostnad. Arbetet med staketbygget vid södra tomtgränsen fullföljdes.

Första spadtaget för kyrkan kunde göras 2 år och en dag efter beslutet att bygga d v s den 2 juni 1988. En stor händelse där många deltog och ett stort offer lämnades. Spadtaget togs gemen¬samt av en av de äldre medlem-marna, Gina Holmberg, och en SMU-flicka, Maria Krusell. Symboliskt skulle detta markera att kyrkan byggdes för alla åldrar.

Som byggentreprenörer hade för markarbeten antagits Forsbergs trädgårdsanläggningar och för källar- och grundbygge ABV, den senare mot fast pris. Grävningsarbetet för skyddsrum och källare påbörjades strax innan semestern detta år och det egna arbetet med bygget började så smått med att lägga ut isolering på singel¬bädden under källargolvet första delen av augusti. Vädret var gott och det var stor glädje över att äntligen vara igång. Tidsplanen höll dock inte, lite beroende på att marken var hård att gräva i och det var stora mängder lera som skulle transporteras bort.

Nordiska Trähus hade trästommen klar redan före semestern varför huset låg hos dem och väntade. Till slut var det så i vägen att leverans skedde till Visby och vi fick ansvaret för att hålla presenningar och täcka, vilket var ett hårt arbete med tanke på både hårda stormdygn och mycket regn.

Några dagar in i september var grund- och källargjutningen så klar att första väggblocket kunde resas - i regn. Genom att det regnat så mycket och marken var så lerig var det besvärligt för lastmaskiner att komma fram. När SMU-gärden var rest påbör¬jades uppförandet av kyrk-delen. Fondväggen var den första som sattes upp och den stod ensam en av de värsta stormnätterna den hösten. Monteringsledaren från Nordiska Trähus garanterade att den stod på morgonen och han hade rätt.

En uppskattad taklagsfest ordnades i SMU-gården för alla arbetare. Trots oväder fortgick arbetet sedan och snart stod hela byggnaden under tak. Spärrkransen satt uppe i snöväder och marken var vit, trots att det bara var okto-ber. Att få taken så rena från snö och torra att plåten kunde läggas på tog lång tid. Ibland undrade vi över alla pröv¬ningar. När det sen var dags att mura teglen var det riktig vinter, med blåst, regn och snö samt flera minusgrader. Efter någon vecka blev det helt annat väder och murningen kunde fullföljas i lämpligt väder utan frost och neder¬börd. T o m kunde upputsningen av sockeln göras, trots att det var mitt i januari. Som kuriosa kan nämnas att pelarna till taköver¬hänget vid tonårsrummet målades den 14 januari ute på plats. Detta var inledningen till de milda vintrarna.

I senare delen av januari hade de lejda byggarna från NCC, (namnbyte från ABV skedde under byggtiden) med Lennart Gunnarsson som arbetsledare, gjort sin del av arbetet och lämnade bygget. Församlingen hade nu ett drygt arbete framför sig att färdigställa kyrkan. Andra hantverkare och firmor fullföljde sina åtaganden.

Efter att några av våra duktiga "tekniker" med lite konsulthjälp hade monterat all ventilation och rören var isolerade kunde lösullen läggas på plats och uppvärmning var möjlig. Innerväggar sattes på plats och ca 30 ton gipsskivor skruvades på väggarna. Arbetet med gipsen var redan igång kring julen -88 och det var många ungdomar som då var lediga och kunde hjälpa till. Det var en fröjd för ögat att se all aktivitet och allt arbete som blev gjort. Helt ovana fick hjälp av de mer erfarna och från ställningar kläddes kyrkväggarna på bit för bit. Vår vaktmästare, Ingemar Andersson, tog som gammal snickare på sig att klä in dörrar och fönster, men även mycket annat där hans gedigna kunskap och erfarenhet kom väl till pass. Ett stort åtagande var att tillverka ca 80 s k kasetter till kyrkans innertak. Även detta fungerade väl och taket kunde efter arkitektens och Gerhard Malmros noggranna mått sättas upp med perfekt passform. Allt synligt trä lackades i kyrkdelen, och vitlaserades i SMU-gårdsdelen. Detta målnings-arbete stod kvinnorna för.

Det var många detaljer som skulle falla på plats, bl. a. för ljud och ljus. Det var åtskilliga små kablar som löddes och allt fungerade efterhand. Alla som hade möjlighet att delta i arbetet kom flitigt och många var där med sina tankar och förböner. Även flera utanför församlingen bidrog med arbete eller på annat sätt. Då det var dags att måla väggar fick våra tonåringar först uppdraget att göra detta i sin egen lokal, tonårsrummet, men då de var mycket duktiga ansvarade de sedan för en stor del av väggmålningen även i övriga utrymmen. Det tjocka brädgolvet i kyrksalen lades in så nära invigningen att ytbehandlingen inte kunde göras på ett tillfredställande sätt. Golvet skulle behandlas med lut och detta var omständigt och tidsödande. När kyrkan togs i bruk var golvet ej vare sig torrt eller hårt. Golvet av klinker på kyrktorget lades in rätt tidigt och var täckt under återstående byggtid. Sista tiden före invigningen var aktiviteten mycket hög, både ute och inne. Vi som hade förmånen att vara på plats rätt mycket minns säkert när våra pensionärer, RPG, torsdagen veckan före invigningen hade räknat med att det skulle vara så färdigt att de kunde ha sångövning i kyrkan. Då var fortfarande allt en stor byggplats, men det hindrade ej att man 'klädde av" pianot, som då stod på kyrktorget och sjöng och spelade bland all bråte.

Dopgraven, vars betonggjutning gjordes innan grund-plattan till kyrkan påbörjades, skulle kläs med marmor på utsidan och klinker på insidan. Firman som lagt klinker-golvet på kyrktorget, hade ej tid att göra dopgraven färdig och det var svårt att hitta någon annan. Till slut lyckades det, men vi kunde ej fylla i vatten, då det skulle gå två dagar efter sättningen av klinkern på insidan och det hade det ej gjort.

Många flitiga händer hade sytt och satt upp gardiner i de flesta rummen.
Det är mycket mer som kunde beskrivas och många minnen som framträder då en sån här skrift, skall skrivas, men det går inte att ta med allt. Något av det starkaste för många av oss var när alla lokaler på fredagen och lördagen städades och helt plötsligt förvandlades från byggarbets¬plats till en ny kyrkolokal. Då hade sista tröskeln och listen eller vad det nu var satts dit bara någon timme/minut innan och hammaren fick vila.

Även utanför kyrkan hade förvandling skett, speciellt sista dagarna. Yttre kyrktorget, samt rabatter och planteringar, trappan upp m.m. hade blivit så färdigt att invignings-högtiden kunde börja. Till sista arbetet hade flera från andra församlingar mött upp och gjort en stor insats både med arbetskraft och bl.a. traktorlastare.

VISBY MISSIONSFÖRSAMLINGS NYA KYRKA VAR FÄRDIG ATT TAS I BRUK.

Byggnadskommittén hade då haft 111 protokollförda sammanträden.
Ledamöter:
Rutger Johansson, Joel Björkqvist (1976 -82), Ingvar Björkqvist,
Sigvard Malmros (1976 -82, 84 -86), Inger Malmros, Ruben Olander, Per Herlitz (1982-), Monika Rudin (1982-), Ulf Krusell (1986-), Peter Jerkeby (1987-)

Något om kyrkorummet.
Kyrkorummet ger ett ljust och varmt intryck. Den vita fondväggen med ett högt sittande fönster i blått glas, som skiftar vid olika ljusförhållanden och ett kors kan urskiljas. Nattvardsbord och predikstol är ritade av Lars Malmo och utförda i furu. Dopskålen i gotlandsmarmor är gjord av Olov Nilsson, Burgsvik. Ovanför nattvardsbordet finns ett broderi 180x110 cm med temat: ”Skåden liljorna på marken, sen på fåglarna under himmelen" och är utfört av Lisbeth Andersson, Visby. Ovanför dopgraven finns ett fragment från fondmålningen i Helgeandskyrkan liksom tak¬armaturen. Orgel och piano var också med från Helgeandskyrkan men har senare bytts ut.
Domkyrkoförsamlingen hyrde in sig några år i vår kyrka. De flyttade under den tiden in en relativt ny piporgel, som sedan fått stå kvar då de inte har någon annan plats att ha den på och den får disponeras av oss. Pianot har av vår församling bytts mot ett elinstrument med både orgel- och pianoljud.
Andaktsrummet i anslutning till kyrksalen har helt inredning från gamla kyrkan.

Visby Missionskyrka invigdes den 20-21 maj 1989.
På lördagskvällen firade församlingen nattvardsgudstjänst. Det var som att stanna upp på tröskeln till ett nytt hem och be om Guds välsignelse över det som människohänder utfört och att tacka för ledning, kraft och beskydd under alla årens arbete. Det var helg, helighet och högtid i den nya kyrkan. Vid förmiddags-gudstjänsten förrättade distriktsföreståndare Bernt Wåhleman invigningen, församlingens pastor Ulf Krusell predikade och kören sjöng. Vid eftermiddagens högtidsmöte predikade missions¬sekreterare Rune Roxström. En lång rad hälsningar framfördes från andra församlingar och organisationer, Gotlands kommun, företag och enskilda samt olika gåvor överlämnades. Över 300 personer deltog i högtiden och de olika utrymmena visade sig fungera för både gudstjänster och serveringar.

Nu var kyrkan och SMU-gården invigda och sedan skulle den fyllas med verksamhet. En framtidsgrupp hade arbetat med idéer och förslag. Basen för verksamheten bestämdes vara den traditionella som församlingen haft tidigare. Gudstjänsterna på söndagsför¬mid¬dagen har samlat fler deltagare än sista tiden i vår gamla kyrka.
Sedan Equmeniakyrkan bildades har samarbetet med Vård¬klockans kyrka fördjupats och tillsammansgudstjänster följer ett ordnat mönster.
Under tiden med Domkyrkoförsamlingen byttes kyrkans namn till Tjelvarkyrkan.

Kyrkan upplevs öppen och det är ofta "nya" deltagare i guds¬tjänsterna. Sånggudstjänsterna samlar mer folk när det är våra egna sångarkrafter som medverkar. Lokalerna fungerar mycket bra också vid syföreningens försäljningar. Det är stora ytor att vara på och trots att det är mycket folk blir det inte trängsel. Kyrktorget är en gemenskapens plats både före och efter guds¬tjänster och andra samlingar. Där knyts många kontakter. Fönstret mellan kyrktorget och kyrksalen ger en öppen atmosfär för båda lokalerna. Markplanet är handikappanpassat och numera även källarplan, den stora parkeringsplatsen gör det lätt att komma till Tjelvarkyrkan. Placeringen i staden är lyckad, kyrkan ligger mellan centrum och stora bostadsområden.

Ungdomsarbetet fick genom SMU-gården ändamålsenliga lokaler, med stor samlingssal och många grupprum. Här har nyingar, scouter, musiklekis, tonår och seniorer gott om utrymme för sina aktiviteter.

Det var mycket bra att vi till sist bestämde oss för att bygga källarplan under hela SMU-gården. Skyddsrummet är motionshall och används ofta till innebandy, bordtennis m.m. Ett annat rum användes bl.a. till vävstuga och reservrum när det är fullt i utrymmena på markplanet, Hälften av det stora förrådet gjordes om till ljudisolerat musikrum med inspelningsstudio.
Den verksamheten är nu avslutad.

Sociala missionen i Stockholm- Gotlands distrikt av Svenska Missionsförbundet tillsatte en tjänst för diakonalt arbete med utgångspunkt från vår nya kyrka när den var färdig. Genom den stora flyktingvågen till Sverige kom många flyktingar till förläggningen i Visby. I Missions-kyrkan ordnades då Öppet hus Gränslös gemenskap en gång i veckan. Många flyktingar kom, i början omkring 100 varje gång. Alla utrymmen i SMU-gården och kyrkdelen utom kyrksalen användes. Grupprummen för studie¬cirkel i Tala svenska, SMU: s samlingssal för tonårsträffar, Skyddsrummet för bollspel, Vävstugan för textilarbete, Församlingssalen för servering och programkvällar. Många internationella kvällar har anordnats, där olika kulturer och religioner mötts och berikat varandra. Ett trettiotal svenskar, därav hälften icke församlings-medlemmar var engagerade som ledare. Även en del av flykting¬arna som fått uppehållstillstånd var med som ledare.

Som nämnts i avsnittet om byggplaneringen utformades lokaler för S:t Lukasstiftelsens verksamhet. Hösten -89 flyttade de in och hade expedition, samtals- och personal-rum.
Numera hyr Bilda dessa lokaler.
Uthyrning av rum för sommarturister hade redan börjat i SMU-gården vid Norra Kyrkogatan. Det kunde nu utökas när vi fått fler grupprum och ge församlingen en god ekonomisk förstärkning.

Vad som inte var planerat för vår nya kyrka var uthyrning på dagtid för kurser och konferenser. Men det visade sig att det fanns ett stort behov av kurslokaler. Gotlands kommun gav inget bidrag till bygget av vår stora ungdoms¬gård, men de har utnyttjat lokalerna mycket för olika kurser. Nästan alla institutioner i samhället har hyrt lokaler i Missionskyrkan/Tjelvarkyrkan. Nämnas kan, förutom kommunens olika grenar, fackförbund, politiska organisationer, pensionärsorganisationer, Polisen, kriminalvården, Utvecklingsfonden, Svenska kyrkans stiftskansli, Länsbiblioteket, studieförbund, bokförlag, begravningsbyråer (för minnesstunder), Länsarbetsnämnden m fl.

Kommunens kursansvarige har givit följande omdöme om våra lokaler och vår service: "Undertecknad har haft kontakt med konsult som utnyttjat lokalen i utbildningssyfte och han lämnade då följande kommentar: Allting fungerar mycket bra och kan verkligen rekommendera kyrkan som utbildningslokal. Egen kommentar (undertecknad) Jag följer upp kursutvär-dering¬arna efter varje kurs och kan med glädje se att många är väldigt posi¬tiva till vårt goda kaffe, gästvänlighet och värme man upp¬lever hos Er. Vid Konsult- och Service-förvaltningen ordnar vi väldigt många kurser och jag är och besöker många utbildnings¬lokaler med skiftande standard och läge. När det gäller Missions¬kyrkan tycker jag att följande saker är positiva: - Mycket centralt läge med en stor bra parkering, - känner mig alltid välkommen och upplever lokalerna som mycket hemtrevliga, - då jag själv varit på kurs har jag uppskattat Ert kaffe och bröd, - lokalerna är ljusa.

Negativa saker:
• Mer konferensriktiga möbler
• Saknar videokamera ”(ni har alltid ordnat med hyra av denna men det skulle vara bra om det fanns i lokalen)."

Med vänlig hälsning
Kerstin Sandelin

För att klara serveringar vid kursuthyrningarna har vi haft olika personer anställda med lönebidrag. För kurser m.m. på kvällar har vi själva mestadels svarat för serveringarna.

Kyrkan är lättskött och lättstädad, men det är stora ytor och många som rör sig i lokalerna varje vecka. För att klara skötseln av lokalerna är församlingen indelad i åtta jour¬grupper som är ansvariga en vecka i taget. Trots det stora utnyttjandet av lokal¬erna är de fortfarande fräscha och välbehållna, vilket visar att vi använde rejält material vid bygget. Hela bygget har betecknats som en modern "missionsstation" mitt i samhället. Här får alla åldrar någonting för både själ och kropp, alltifrån gudstjänster till motion. Vi hoppas att vår öppna attityd och stora kontaktyta skall hjälpa många människor i vår stad att också upptäcka och ta emot den kraft och välsignelse som trons liv och gemenskap är för vår inre människa.

BÖN FÖR GUDS HUS

O Gud, gör dörren till detta hus
vid nog att ta emot alla
som längtar efter kärlek och gemenskap,
Trång nog att utestänga
all avund, högfärd och trätlystnad,
Gör dess tröskel så slät,
all den inte blir en stötesten
för barn eller vilsna fötter,
men så hög och stark,
att den tvingar frestarens makt tillbaka.
Gud låt dörren till detta hus
bli en port till ditt eviga rike.

Amen